Finland firar i år 100 år av självständighet. Det finns all orsak att vara tacksam för det och att reflektera över hur vi förvaltar den gåvan på bästa sätt. Under det gångna året har vi tyvärr fått flera exempel på att långt gående politiska beslut fattas på basis av okunskap, själviskhet och rädsla färgad av främlingsfientlighet. På samma sätt lyser förståelsen för behovet av service på svenska med sin frånvaro i vår regering. Det är lätt att bli arg eller till och med att tänka att man ger upp.


Mikaela Björklund, ordförande

Men just i sådana här tider behövs motkrafter som Svenska folkpartiet och vår specialförening mer än någonsin.  Vi måste fortsättningsvis finnas för att konsekvent visa att ansvarsfull och långsiktig politik inte förs utgående från rädsla, ilska eller för att visa sin egen makt.  Ansvarsfull och långsiktig politik förs utgående från en genuin omsorg om individen, vårt land och vår gemensamma värld och den bygger på en äkta dialog och bästa möjliga sakkunskap.

 

Under hösten har flera asylsökande som fått upprepade avslag på sin asylansökan blivit det vi kallar papperslösa flyktingar. Vår regering och riksdag har inte klarat av att skapa regelverk som ger alla människor i vårt land grundläggande trygghet, utan dessa människor lämnas utan möjlighet till arbete, bostad och mat. Det är omänskligt, eftersom flera av dessa människor omöjligt kan återvända till sina hemländer. Det handlar bland annat om förföljda kristna, som hotas till livet i sina hemländer. Andra kan inte resa eftersom de saknar identitetshandlingar eller deras hemländer helt enkelt vägrar ta emot dem. De är alltså förtjänta av vårt skydd och vår omsorg, inte av att utsättas för ytterligare misär i ett kallt och främmande land. Till all lycka har de kristna samfunden och flera frivilligorganisationer hittills i någon mån kunnat axla det ansvar våra nationella beslutsfattare och myndigheter inte tycks kapabla att ta.

 

I september 2016 sände jag, i egenskap av Kristet samhällsansvars ordförande, ett brev till varje minister i regeringen för att delge dem något av det jag ovan beskrivit och fråga om denna väg verkligen är medmänsklig eller ens förnuftig med tanke på Finlands framtid. Vi vet till exempel att vi snart behöver arbetskraft. Jag har inte fått svar. Jag tycker ändå vi har en skyldighet att upplysa våra beslutsfattare, och också påminna om deras ansvar för hur vårt land utvecklas. Den rådande asylpolitiken är inte förenlig med en kristen värdegrund – och vi kan alla t.ex. sända en hälsning till statsminister Sipilä och utrikesminister Soini för att påminna om det här.

 

En annan fråga som seglat upp under hösten är medborgarinitiativet om aktiv eutanasi. Under partidagen i Pedersöre 2015 behandlades frågan om aktiv dödshjälp och det stod då klart att vi som parti inte ställer oss bakom en utvidgning av den eutanasi som lagen för närvarande tillåter. Partiet har inte ändrat linje i den frågan, även om någon enskild riksdagsledamot valt att engagera sig för medborgarinitiativet. Förutom den självklara frågan om livets okränkbarhet innehåller hela tanken om aktiv dödshjälp flera komplicerade aspekter som ovillkorligen måste beaktas. Också här behövs vi som goda röster i diskussionen.

 

Överlag ser jag att var och en av oss, både som privatpersoner och som samhällsaktiva på olika sätt, har en viktig uppgift i att i ord och handling stå för de goda värderingar vårt land är uppbyggt på, öppna för en genuin dialog och lyfta fram tro och övertygelsefrågor som en normal del av samhällsdebatten. Det finns det fortsättningsvis goda möjligheter att göra inom Svenska folkpartiet idag och det är vad vårt samhälle behöver alldeles särskilt just nu. Psalm 552, som sjöngs i självständighetsgudstjänsten i Närpes, uttrycker detta mycket bättre än jag kan, så den ger jag er gärna som en liten julhälsning att ”smaka på” (För att folken måtte helas för övrigt översatt till svenska av Ole Torvalds, far till vår Europaparlamentariker Nils Torvalds).

 

Med önskan om ett välsgnat jubileumsår, där vi tillsammans fortsätter arbeta för det som är gott och rätt, samt för ett Finland med två levande nationalspråk,

 

Mikaela Björklund,
ordförande